samverkan

Mary Parker Follett – tidlösa idéer som skapar värde idag

The essence of society is difference, related difference. ´Give me your difference´ is the cry of society to every man” “Give your difference, welcome my difference, unify all difference in the larger whole – such is the law of growth

bk dec 18.jpg

Den 11 december stod Länka värd för ett författarsamtal med Gunnela Westlander, som sedan 1960-talet är verksam som arbetslivsforskare och författare. År 2017 utkom hon med boken Aktivist för mångfald och interaktion – Pionjären Mary Parker Follett. Under året som gått har vi på Länka på olika sätt kommit i kontakt med Mary Parker Folletts tidlösa idéer, framförallt i internationella sammanhang. Vi har kommit att fängslas av hennes perspektiv och sett ett värde av att aktivt sprida hennes tankar i Sverige.  

dec+18.jpg

Samtalet ägde rum på Götagatan 58 i Stockholm, i möteslokalen Salongen som inretts av AddGender inspirerat av 20-talets Flappers, kvinnorna som bröt dåtidens normer och agerade för förändring. Mary Parker Follett (1868-1933) var samtida med dessa kvinnor. Hon var verksam i USA och som kvinna bröt hon ny väg. Follett var mångsidig och nytänkande och var aktiv i en tid då arbetslivet var statt i en snabb omvandling, precis som idag. Hon talade redan på sin tid om utvecklingsprocesser och de nya lösningar som kan uppstå mellan perspektiv och kunskapsområden.

Intresset för Parker Follett har genom historien gått i vågor och nu är det på uppgång igen. Ett av hennes huvudspår är vikten av att ständigt lyfta in alla perspektiv på en situation och att uppmuntra olikheter att mötas. I dagens samhälle är vi vana vid att ”boxa” in frågor och separera dem från varandra. Det finns en tilltro till att komplexiteten minskar och effektiviteten ökar ju mer vi ”renodlar” och likformar. Våra organisationer är uppbyggda i nivåer, avdelningar och enheter och när vi människor rör oss i dessa strukturer skapas snabbt beteenden och relationer i enlighet med dem som därmed också förstärker dem.

Parker Follets anser att vi behöver tänka radikalt annorlunda i hur vi organiserar oss. Istället för att ledningen i en organisation separerar människor i olika enheter, i tron om att detta är bästa sättet att skapa effektivitet, så bör vi snarare samla de individer som berörs och låta gruppen gemensamt besluta om vad som är mest effektivt. I grunden för Parker Folletts resonemang finns en starkt erkännande syn på människor. Gunnela Westlander skriver om Parker Folletts tankar om vikten av att se människors agerande och reagerande på varandras idéer, som en social process som främjar utveckling:

…agerande och reagerande inom samma process lockar fram skillnader som i sin tur integreras till en helhet. Det är denna ömsesidiga aktivitet, gruppmedlemmarnas slingrande sammanflätningar, som är den sociala processen. (…) Man bör välkomna skillnader, de gör livet rikare, anser hon. Att ignorera dem är det mest ödesdigra misstag man kan begå i politiken, i industrin eller internationella sammanhang.

Det hon beskriver är någonting som aktualiseras på ett tydligt sätt i samverkan och som gör att samverkan upplevs som särskilt utmanande. I samverkan måste vi vara i komplexiteten och ta oss tiden att tillåta olika perspektiv för att frigöra potentialen i just samverkan. Här kan Parker Follett vara en inspiration, vars idéer och tankar från 100 år tillbaka är minst lika aktuella idag. 

Tack alla ni som kom och bidrog med kloka insikter den 11 december! Vi ser fram emot att fortsätta utforska Mary Parker Follets idéer under 2019.

Det goda samtalet - om att stanna kvar i frågorna och tillåta tystnaden att ta plats

Vi tror på kraften i det goda samtalet. Särskilt i en tid där snabba debatter och konflikt dominerar det offentliga utrymmet.  Det finns någonting mycket starkt i att ta del av ett samtal som vågar stanna kvar i frågor och utforskande och som inte omedelbart söker sig till svar och lösningar. Att våga vara i frågan, att stanna i det odefinierade, skapar en kraft som är mycket starkare än att hitta ett svar eller komma till en snabb slutsats. 

IMG_0609.JPG.jpeg

För snart ett år sedan upptäckte vi de samtal som Per Johansson och Eric Schüldt för inom ramen för podcasten Myter och mysterier, och tidigare i serierna Kunskapens träd och Människan och maskinen. Per och Eric har utvecklat en form för sina samtal där utforskandet och nyfikenheten är i centrum.  Målet är inte att komma fram till en gemensam slutsats eller vinna en diskussion utan snarare att fördjupa ett gemensamt tänkande. Genom att knyta an till varandras tankar och vända och vrida på resonemang på ett transparent och prestigelöst sätt stannar de ofta upp i en tanke och tillåter tystnaden att ta plats mellan meningarna. Det är i den tystnaden vi kan få en förnimmelse om att någonting händer i mötet mellan deras - och våra egna! - tankar, frågor och perspektiv.
 
Torsdagen den 6 september flyttade detta samtal tillfälligt in på mötesplatsen Nav i Nacka. Temat för samtalet var digitalisering. Deltog gjorde också Darja Isaksson, Generaldirektör på Vinnova. På scen inför publik samtalade dessa tre personer om ämnet "digitalisering" med en länk till publiken genom Länkas Karoline Bottheim. Tanken med detta samtal var att experimentera med att skapa en "störning" i en etablerad samtalsform. 
 
Det finns mycket intressant som skulle kunna nämnas om innehållet i det samtal som fördes, men minst lika intressant var det att ta del av hur perspektiven bröts mot varandra och hur det uppstod någonting nytt när Darja tog plats mellan Per och Erik. Att ta del av ett samtal där positionerna emellanåt var långt ifrån varandra, men där samtalet ändå lyckades stanna kvar i ett utforskande och där debatterandet fick ta ett steg tillbaka till fördel för lyssnande och reflektion, var minst sagt inspirerande. 
 
Under hösten kommer ytterligare två kvällar arrangeras på Nav där Per och Eric fortsätter sina samtal om stora frågor i vår tid tillsammans med en inbjuden gäst. Den 11 oktober sker det tillsammans med Pernilla Glaser med fokus på Samhällsbygget och den 8 november med Lotta Lundgren på temat Bildning. Vi rekommenderar varmt detta format - inte minst som en motvikt mot den annars debattunga och argumenterande samtid vi just nu befinner oss i. 

Ett samtal om samverkan - med Martina Bach

martina bach blogg.png

Vi har intervjuat Martina Bach om hennes syn på samverkan. Martina arbetar som förbundschef i samordningsförbundet FINSAM Landskrona Svalöv. Förbundets uppgift är att stödja samverkan mellan parterna Landskrona Stad, Svalövs kommun, Arbetsförmedlingen, Region Skåne och Försäkringskassan så att en mer effektiv resursanvändning uppnås. Målgruppen är i huvudsak individer i behov av samordnad och arbetslivsinriktad rehabilitering.

 

Hur arbetar du med samverkan?

Mitt arbete handlar om samverkan mellan medlemsparterna och jag jobbar på uppdrag av en styrelse som består av både politiker och högre tjänstemän. Sammanfattat jobbar jag med samverkan genom om att bygga tillitsfulla relationer som ska hålla över tid. Det handlar om relationer mellan organisationer, verksamhet och nyckelpersoner i dessa.

Vi lever i en tid där rörligheten på personal och chefer i offentlig sektor är hög vilket kan kännas tröstlöst ibland. Samtidigt måste vi acceptera det läget och bli än vassare på att jobba med överlämningar och interveneringar av historia och sammanhang när det kommer in nytt folk som ska sätta sig in i våra samverkansprocesser. Jag skulle vilja hävda att det är just dessa överlämningar som är själva utmaningen.  

Vad är speciellt med att arbeta med samverkansprojekt/processer?

Det som jag bedömer som speciellt är att människor i samverkan måste behärska både inblick och utblick. Inblick vad gäller ditt eget förhållningssätt och beteende i tillitsbyggande situationer och utblick vad gäller att se bortom ”din egen hage”, din arena, din budget. Vem vi gör samverkan för gör också samverkansprocesser särdeles speciella. Om vi tappar fokus på behovsgruppen så tappar vi kraften i ansatsen och styrningen mot det gemensamma målet.

En annan sak som gör samverkan speciell är att du som chef sällan har mandat att styra samverkansprocessen. Det måste göras gemensamt och frekvent med samverkande parter. Du är således beroende av någon annans ”action-making”.

Vilka är dina lärdomar utifrån när samverkan fungerar extra bra?

En viktig lärdom är att se till det större perspektivet, att se bortom sin "hage" och att vara prestigelös. Det är viktigt att våga tabba sig för att det ska kunna bli rätt, vi lär oss av våra misstag och vågar vi inte erkänna våra misstag så utvecklas vi heller inte i samverkanskontexter. Det gäller att börja med oss själva, åter igen inblicken, innan vi tittar på vad andra gör. Hur tillgängliga är vi? Hur uppfattas vi av andra? Detta kan vi i sin tur endast få svar på genom att ställa frågor.

Samverkan är tyvärr redan ett rätt utslitet begrepp trots att diverse framtidsspaningar tyder på att vi behöva accelerera upp samverkan på många områden och många slänger sig med begreppet utan att egentligen veta vad det betyder eller innebär. Det är skillnad på samverkan, samtal och samsyn. Ibland är det inte alltid konkret samverkan som behövs, ibland behövs bara samtal eller samsyn. Det behöver parterna initialt ta en dialog om. Var ligger ambitionsnivån hos respektive part? Att samverka när det inte behövs är att göra det onödigt jobbigt för sig och därför är detta en viktig lärdom för mig.

Vilka kompetenser och förmågor tänker du blir viktiga i samverkan utifrån det område som du arbetar med?

Den personliga utvecklingen och det ständiga lärandet genom samspelet med andra. Jag tror det är viktigt att vi höjer medvetandegraden vad gäller vårt sätt att tänka om och prata med andra. Ordet respekt används ofta lite slarvigt och misstolkas. Ordet har i sitt latinska ursprung betydelsen ”se en gång till”. Det tycker jag att vi borde göra oftare när vi försöker samverka med andra.

I min roll ser jag att det är de som har förmågan att sätta behovsgruppen i fokus och som inser vikten av att samspela med sin omvärld som lyckas. Det handlar om att se till den större bilden, att lyfta blicken.

Mod är avgörande. Det kanske inte är en kompetens eller en förmåga men jag tror på vikten av att kommunicera och våga visa att man misslyckats eller kört i diket. Många gånger kommer ju framgångarna utifrån tabbarna. Det måste vi våga prata om utifrån ett lärandeperspektiv.

Hur behöver samverkan generellt utvecklas i framtiden utifrån ditt område?

Jag tänker att gemene man anser att kommunikation och mellanmänskliga relationer är något vi mer eller mindre bara behärskar. Det tror inte jag på. Jag tror att vi behöver ”marinera”, d v s kompetensutveckla chefer i hantverket tvärsektoriell samverkan. Det är inte en kompetens eller förmåga vi föds med, den måste tränas upp. När den insikten blev tydlig för mig fick jag också ett nytt förhållningssätt till ämnet.

Jag skulle önska en större förståelse för samverkanskomplexitet. Att det ska bli mer erkänt, inte bara ett ord som samverkan, utan att vi ska precisera det mer genom att ställa sig frågan om vi har kunskapen och de rätta förutsättningarna? Ta det inte för givet att samverkan är någonting man kan utan utforska det mer, det är inget som sköter sig själv, utan samverkan måste ledas medvetet.

Tidigare har jag alltid sett mig som en typisk generalist som kan lite om mycket. Efter utbildningen Att leda samverkan hos Länka Consulting upplever jag att generalisten Martina har tagit ett första steg på ”specialisttrappan”, d v s jag har påbörjat en kunskapande resa inom ett område som jag tidigare hade grund förståelse för men som bortom alla tvivel kräver både djup och bredd.

Spring Dialogue - ett kreativt samskapande

Foto 2018-04-11 18 21 34.jpg

I april kickade vi igång mötesplatsen och konferensen Spring Dialogue! Konferensen tog sitt avstamp i vetskapen om att vi behöver ta in många fler av våra mänskliga dimensioner och perspektiv för att hantera våra aktuella samhällsutmaningar. Vår största förhoppning med Spring Dialogue var därför att samla personer från så många olika perspektiv som möjligt. Under konferensens två dagar möttes deltagare från större företag, mindre företag, intresseorganisationer, nationella myndigheter, kommuner, regionala samverkansorgan, Science Parks m.m. för att utbyta erfarenheter och idéer om hur vi kan ta samverkan vidare.

Tillsammans tog vi oss an frågeställningar utifrån många olika metoder och tillvägagångssätt. Vi arbetade med design thinking, visualiseringsverktyg för informella nätverk, mötesteknik, systemiska konstellationer, filosofiska och existentiella samtal. Vi workshopade bland annat kring hur vi kan förstå systemen vi är en del av på nya sätt, kring datadriven analys för att identifiera viktiga samverkanslänkar och nätverk, kring hur vi kan gå in den viktiga ”gnuggzonen” i samverkan, där perspektiv krockar och om hur vi skapar effektiva möten

Mycket inspirerande var författaren Karl-Erik Edris föreläsning om att en ljus framtid är möjlig. Karl-Erik pratade om att vi befinner oss i ett samhälleligt skifte, utan att någon vet vart vi egentligen är på väg, och att denna osäkerhet kan skapa framtidsångest och hämma oss. Karl-Erik påminde om att ångest brukar vara en del av kreativa processer, och om vikten av att tro och lita på att den goda framtiden väntar längre fram. Framtidstro och tillit behövs för att kunna förstå vilka steg och vilket agerande som är de rätta just nu.

På nästa års Spring Dialogue hoppas vi på mer av allt detta – fler perspektiv, fler metoder och tillvägagångssätt och fler samtal! Hör av dig om du är intresserad av att medskapa då!

En relationell värld - reflektioner från Färöarna

79360643-UhJ8D.jpg

Vi är på en plats mitt i Atlanten, på de vackra Färöarna… och utforskar, tillsammans med praktiker och forskare från hela världen, hur vi kan kommunicera och samspela för ett bättre samhälle.

Konferensen vilar på en grund som utgår från att vi skapar vår verklighet genom sättet vi pratar om den – vilka ord vi använder, hur vi relaterar till varandra och varandras perspektiv. Det är kommunikation och relationer som är i fokus. Hur kan nya perspektiv på kommunikation och relationer hjälpa oss att förnya våra organisationer, våra arbetssätt och vår samverkansförmåga?

Vi är alla (i alla fall i västvärlden) vana vid att prata om oss själva och verkligheten som uppdelad i separata och oberoende enheter. Detta är ett djupt rotat tankesätt som påverkar hur vi beskriver situationer och även det som händer mellan oss, i våra relationer med andra. Konsekvenser av detta synssätt blir att vi lätt kan hamna i argumentation, förhandling och debatt. En person har rätt och den andra har därmed fel. En vinner och den andra förlorar… ett antingen-eller synssätt. Om jag ser mig själv som separerad från alla andra, kan det bli svårt att känna tillit. Hur ska jag veta vad som pågår i andras separata världar? Relationer kan ses som ”investeringar” eller en ”kostnad” som innebär att göra avkall på oss själva – för att i slutändan få en vinning för oss själva. Det är alltså jag själv som separat enhet som är utgångspunkten.

Med det sagt, försöker vi nu i stället se på världen från ett annat, relationellt, och samskapande perspektiv.

Vad kan detta synssätt innebära och vad öppnar det upp för?

Att se på världen från ett relationellt perspektiv innebär att det är interaktionen mellan oss, själva processen av koordinering och samskapande, som är det intressanta att titta på och utforska. Vi blir, utifrån detta synsätt, till i vår interaktion och i hur vi koordinerar oss.

“You make me into what I am and I make you into what you are. It is in continuous motion. I mean nothing until you bring me into meaning. But you could not bring me into meaning without me. There is not a me without you and not a you without me. What we are making lies in the coordinated action.” (Kenneth Gergen)

Att inta ett genuint relationellt perspektiv på det här sättet utmanar våra vana tankemönster eftersom vårt vardagsspråk till stor del bygger på en uppdelad verklighet. Det finns ord som ”du” och ”jag”, men inte ett ord som ”dujag”. I vårt språk är substantiven ofta i fokus. Det finns många ord för det vi är tillsammans, men inte så många för det vi skapartillsammans.

Varför tycker vi att det är viktigt att lyfta det här perspektivet i samband med samverkan?

Samverkan som begrepp och arbetssätt handlar om att samskapa något nytt emellan – mellan perspektiv, kompetensområden, organisationer, kulturer, språk etc.

“Collaboration is the co-creation of something that did not exist before”(Larry Espe)

Om vi vill skapa något nytt på riktigt, blir sättet vi interagerar med varandra på samt hur vi ser på våra relationer och interaktioner, avgörande. Vi tror att detta perspektiv kan gynna oss i samverkan. Det kan hjälpa oss att förstå vad som händer på ett nytt sätt, hur vi kan skapa bättre sammanhang och förutsättningar för ett förnyat samskapande. Vi ser att de samverkansprocesser som verkligen lyckas nyskapa har en förmåga att ta den relationella processen på allvar.

Efter den här konferensen tror vi ännu mer på värdet av att sätta fokus på de relationella processerna. Och ser så mycket potential i att det finns så många tillvägagångssätt och metoder som kan hjälpa oss med detta!

Mötesplatser för samverkan och systemförändring

73198027-x2kEX.jpg

Innovation och förnyelse gynnas av möten mellan perspektiv, kunskapsområden och sektorer. Ett gott innovationsklimat med öppenhet och tolerans, en mångfald av aktörer och perspektiv, positiva attityder till idéer och entreprenörskap är viktiga komponenter.

Lika viktigt är att skapa fysiska platser och miljöer för att faktiskt kunna mötas och skapa ”krockar” och oväntade möten som kan leda till innovation. I Sverige investeras det i uppbyggnaden av olika typer av miljöer, som teknikparker, inkubatorer, entreprenörshubbar av olika slag. För att lyckas ta oss an våra samhällsutmaningar, behöver vi mötesplatser där alla perspektiv bjuds in och där inget perspektiv dominerar över de andra.

OECD beskriver i rapporten ”Working with Change. Systems approaches to public sector challenges” om behovet av systemförändringar för att lösa våra samhällsutmaningar. Framgångsfaktorer för att få till detta handlar bland annat om ”people and places”. Det krävs en kombination av människor och mötesplatser som möjliggör äkta gränsöverskridande samverkan – som i sin tur bidrar till systemförändringar.

Hur kan vi skapa genuint öppna och gränsöverskridande mötesplatser?

Vi inspireras av NAV-konceptet som har lyckats skapa en plats som attraherar en stor bredd av aktörer – som konstnärer, forskare, start-ups, ideella föreningar, kommuner, myndigheter osv. På NAV har man lyckats både med att skapa spontana möten (”krockar”), och arrangerade fördjupande samtal om samhällsutmaningar och angelägna frågeställningar.

En viktig framgångsfaktor är en oberoende drifts- och finansieringsform som ”skyddar” platsen från dominerande aktörer eller perspektiv. En annan framgångsfaktor är ett genuint medskapande förhållningssätt, där olika aktörer får lyfta sina frågeställningar. NAV finns idag i Sickla, Nacka, och är ett inspirerande koncept som vi hoppas kommer att spridas till fler platser. För oss som tror på potentialen i gränsöverskridande samverkan är den här typen av mötesplats ett exempel som inspirerar!