relationer

Ett samtal om samverkan - med Martina Bach

martina bach blogg.png

Vi har intervjuat Martina Bach om hennes syn på samverkan. Martina arbetar som förbundschef i samordningsförbundet FINSAM Landskrona Svalöv. Förbundets uppgift är att stödja samverkan mellan parterna Landskrona Stad, Svalövs kommun, Arbetsförmedlingen, Region Skåne och Försäkringskassan så att en mer effektiv resursanvändning uppnås. Målgruppen är i huvudsak individer i behov av samordnad och arbetslivsinriktad rehabilitering.

 

Hur arbetar du med samverkan?

Mitt arbete handlar om samverkan mellan medlemsparterna och jag jobbar på uppdrag av en styrelse som består av både politiker och högre tjänstemän. Sammanfattat jobbar jag med samverkan genom om att bygga tillitsfulla relationer som ska hålla över tid. Det handlar om relationer mellan organisationer, verksamhet och nyckelpersoner i dessa.

Vi lever i en tid där rörligheten på personal och chefer i offentlig sektor är hög vilket kan kännas tröstlöst ibland. Samtidigt måste vi acceptera det läget och bli än vassare på att jobba med överlämningar och interveneringar av historia och sammanhang när det kommer in nytt folk som ska sätta sig in i våra samverkansprocesser. Jag skulle vilja hävda att det är just dessa överlämningar som är själva utmaningen.  

Vad är speciellt med att arbeta med samverkansprojekt/processer?

Det som jag bedömer som speciellt är att människor i samverkan måste behärska både inblick och utblick. Inblick vad gäller ditt eget förhållningssätt och beteende i tillitsbyggande situationer och utblick vad gäller att se bortom ”din egen hage”, din arena, din budget. Vem vi gör samverkan för gör också samverkansprocesser särdeles speciella. Om vi tappar fokus på behovsgruppen så tappar vi kraften i ansatsen och styrningen mot det gemensamma målet.

En annan sak som gör samverkan speciell är att du som chef sällan har mandat att styra samverkansprocessen. Det måste göras gemensamt och frekvent med samverkande parter. Du är således beroende av någon annans ”action-making”.

Vilka är dina lärdomar utifrån när samverkan fungerar extra bra?

En viktig lärdom är att se till det större perspektivet, att se bortom sin "hage" och att vara prestigelös. Det är viktigt att våga tabba sig för att det ska kunna bli rätt, vi lär oss av våra misstag och vågar vi inte erkänna våra misstag så utvecklas vi heller inte i samverkanskontexter. Det gäller att börja med oss själva, åter igen inblicken, innan vi tittar på vad andra gör. Hur tillgängliga är vi? Hur uppfattas vi av andra? Detta kan vi i sin tur endast få svar på genom att ställa frågor.

Samverkan är tyvärr redan ett rätt utslitet begrepp trots att diverse framtidsspaningar tyder på att vi behöva accelerera upp samverkan på många områden och många slänger sig med begreppet utan att egentligen veta vad det betyder eller innebär. Det är skillnad på samverkan, samtal och samsyn. Ibland är det inte alltid konkret samverkan som behövs, ibland behövs bara samtal eller samsyn. Det behöver parterna initialt ta en dialog om. Var ligger ambitionsnivån hos respektive part? Att samverka när det inte behövs är att göra det onödigt jobbigt för sig och därför är detta en viktig lärdom för mig.

Vilka kompetenser och förmågor tänker du blir viktiga i samverkan utifrån det område som du arbetar med?

Den personliga utvecklingen och det ständiga lärandet genom samspelet med andra. Jag tror det är viktigt att vi höjer medvetandegraden vad gäller vårt sätt att tänka om och prata med andra. Ordet respekt används ofta lite slarvigt och misstolkas. Ordet har i sitt latinska ursprung betydelsen ”se en gång till”. Det tycker jag att vi borde göra oftare när vi försöker samverka med andra.

I min roll ser jag att det är de som har förmågan att sätta behovsgruppen i fokus och som inser vikten av att samspela med sin omvärld som lyckas. Det handlar om att se till den större bilden, att lyfta blicken.

Mod är avgörande. Det kanske inte är en kompetens eller en förmåga men jag tror på vikten av att kommunicera och våga visa att man misslyckats eller kört i diket. Många gånger kommer ju framgångarna utifrån tabbarna. Det måste vi våga prata om utifrån ett lärandeperspektiv.

Hur behöver samverkan generellt utvecklas i framtiden utifrån ditt område?

Jag tänker att gemene man anser att kommunikation och mellanmänskliga relationer är något vi mer eller mindre bara behärskar. Det tror inte jag på. Jag tror att vi behöver ”marinera”, d v s kompetensutveckla chefer i hantverket tvärsektoriell samverkan. Det är inte en kompetens eller förmåga vi föds med, den måste tränas upp. När den insikten blev tydlig för mig fick jag också ett nytt förhållningssätt till ämnet.

Jag skulle önska en större förståelse för samverkanskomplexitet. Att det ska bli mer erkänt, inte bara ett ord som samverkan, utan att vi ska precisera det mer genom att ställa sig frågan om vi har kunskapen och de rätta förutsättningarna? Ta det inte för givet att samverkan är någonting man kan utan utforska det mer, det är inget som sköter sig själv, utan samverkan måste ledas medvetet.

Tidigare har jag alltid sett mig som en typisk generalist som kan lite om mycket. Efter utbildningen Att leda samverkan hos Länka Consulting upplever jag att generalisten Martina har tagit ett första steg på ”specialisttrappan”, d v s jag har påbörjat en kunskapande resa inom ett område som jag tidigare hade grund förståelse för men som bortom alla tvivel kräver både djup och bredd.

En relationell värld - reflektioner från Färöarna

79360643-UhJ8D.jpg

Vi är på en plats mitt i Atlanten, på de vackra Färöarna… och utforskar, tillsammans med praktiker och forskare från hela världen, hur vi kan kommunicera och samspela för ett bättre samhälle.

Konferensen vilar på en grund som utgår från att vi skapar vår verklighet genom sättet vi pratar om den – vilka ord vi använder, hur vi relaterar till varandra och varandras perspektiv. Det är kommunikation och relationer som är i fokus. Hur kan nya perspektiv på kommunikation och relationer hjälpa oss att förnya våra organisationer, våra arbetssätt och vår samverkansförmåga?

Vi är alla (i alla fall i västvärlden) vana vid att prata om oss själva och verkligheten som uppdelad i separata och oberoende enheter. Detta är ett djupt rotat tankesätt som påverkar hur vi beskriver situationer och även det som händer mellan oss, i våra relationer med andra. Konsekvenser av detta synssätt blir att vi lätt kan hamna i argumentation, förhandling och debatt. En person har rätt och den andra har därmed fel. En vinner och den andra förlorar… ett antingen-eller synssätt. Om jag ser mig själv som separerad från alla andra, kan det bli svårt att känna tillit. Hur ska jag veta vad som pågår i andras separata världar? Relationer kan ses som ”investeringar” eller en ”kostnad” som innebär att göra avkall på oss själva – för att i slutändan få en vinning för oss själva. Det är alltså jag själv som separat enhet som är utgångspunkten.

Med det sagt, försöker vi nu i stället se på världen från ett annat, relationellt, och samskapande perspektiv.

Vad kan detta synssätt innebära och vad öppnar det upp för?

Att se på världen från ett relationellt perspektiv innebär att det är interaktionen mellan oss, själva processen av koordinering och samskapande, som är det intressanta att titta på och utforska. Vi blir, utifrån detta synsätt, till i vår interaktion och i hur vi koordinerar oss.

“You make me into what I am and I make you into what you are. It is in continuous motion. I mean nothing until you bring me into meaning. But you could not bring me into meaning without me. There is not a me without you and not a you without me. What we are making lies in the coordinated action.” (Kenneth Gergen)

Att inta ett genuint relationellt perspektiv på det här sättet utmanar våra vana tankemönster eftersom vårt vardagsspråk till stor del bygger på en uppdelad verklighet. Det finns ord som ”du” och ”jag”, men inte ett ord som ”dujag”. I vårt språk är substantiven ofta i fokus. Det finns många ord för det vi är tillsammans, men inte så många för det vi skapartillsammans.

Varför tycker vi att det är viktigt att lyfta det här perspektivet i samband med samverkan?

Samverkan som begrepp och arbetssätt handlar om att samskapa något nytt emellan – mellan perspektiv, kompetensområden, organisationer, kulturer, språk etc.

“Collaboration is the co-creation of something that did not exist before”(Larry Espe)

Om vi vill skapa något nytt på riktigt, blir sättet vi interagerar med varandra på samt hur vi ser på våra relationer och interaktioner, avgörande. Vi tror att detta perspektiv kan gynna oss i samverkan. Det kan hjälpa oss att förstå vad som händer på ett nytt sätt, hur vi kan skapa bättre sammanhang och förutsättningar för ett förnyat samskapande. Vi ser att de samverkansprocesser som verkligen lyckas nyskapa har en förmåga att ta den relationella processen på allvar.

Efter den här konferensen tror vi ännu mer på värdet av att sätta fokus på de relationella processerna. Och ser så mycket potential i att det finns så många tillvägagångssätt och metoder som kan hjälpa oss med detta!