perspektiv

Hur skapar vi samtal som möjliggör att vi kan ta oss an vår tids stora samhällsutmaningar?

perspektiv

En starkt bidragande orsak till att vi på Länka spenderar mycket av vår tid åt att fundera på hur vi kan stärka våra samverkansförmågor, är att dessa förmågor blir allt viktigare när vi tar oss an de stora samhällsutmaningar som vi står inför, eller som vi redan befinner oss mitt i. Det kan handla om frågor såsom klimatförändringarna, den demografiska utvecklingen, hälsa och ohälsa, migration och integration, urbaniseringen osv. Dessa samhällsutmaningar innebär hög grad av komplexitet och oförutsägbarhet och det som kännetecknar dem är att ingen aktör äger vare sig problemet eller lösningen. Problemen och lösningarna är samägda.

 

Nyligen upptäckte vi på en podcast där Sylvia Schwaag Serger, prorektor på Lunds universitet och Per Olsson, forskare i hållbar utveckling på Stockholm Resilience Centre samtalade tillsammans med Darja Isaksson, GD på Vinnova om bland annat vikten av nya samverkans- och arbetssätt för att skapa en hållbar värld. Deras samtal kretsade kring det som vi ser som så centralt för att ta oss an stora samhällsutmaningar. Vi på Länka ser att det kräver att vi funderar på just hur vi samverkar och kombinerar olika perspektiv för att ta fram nya lösningar. Rent praktiskt kommer det ner till hur vi kan ta tillvara och kombinera kunskap från vitt skilda håll. Det innebär att vi måste fundera på hur vi involverar olika organisationer, kunskaps- och vetenskapsområden och även politikområden. Flera samhällsfrågor kommer även att kräva att vi stärker vår förmåga att se saker utifrån ett större helhetsperspektiv, trots att vi är vana vid att se frågeställningar utifrån vårt eget perspektiv eller kunskapsområde.

 

På Länka ser vi att en viktig förutsättning för att utveckla nya arbetssätt är vårt sätt att föra samtal och dialog. Det tänker vi blir avgörande för att vi ska kunna vara öppna utifrån vårt perspektiv, lyssna på andra perspektiv och tänka tillsammans kopplat till framtidens lösningar. Hur kan vi skapa andra typer av samtal mellan perspektiv, kunskapsområden och organisationer? Det tänker vi fokusera än på ännu mer under 2019 och hoppas ni vill följa oss på den resan!

Kan vi hoppa över det viktigaste? Om vikten av att synliggöra potential, perspektiv och resurser

När vi inleder en samverkansprocess finns ofta en tro på värdet som uppstår i mötet mellan olika perspektiv, olika sektorer, olika discipliner och kompetenser. Mötet mellan olikheterna är ofta utgångspunkten och kärnan i samverkan, men för att knyta ihop perspektiv måste vi veta vad vi kan knyta ihop. I många av de samverkansprocesser vi möter ser vi emellertid att det ägnats förhållandevis lite tid på att förstå varandras perspektiv och kontexter och att utmana föreställningar om varandra. Vi hör berättelser om att det råder mer debatt än ett utforskande dialogklimat på samverkansmöten. Samtalen kan upplevas som förhandlingar om det vinnande perspektivet där aktörer försöker övertyga varandra om det ”rätta” perspektivet.

Vi tror att en av orsakerna till detta handlar om att vi ofta tror att vi förstår ”de andras” kontexter. Vi ”vet” vad en viss myndighet eller organisation står för, hur det fungerar hos dem och vad som utmärker dem. Vi är ibland också för snabba med att diskutera mål, aktiviteter och lösningar utan att känna till varandra tillräckligt väl. Sammantaget hämmar detta ett aktivt utforskande av våra olika perspektiv och resurser. Det i sin tur kan leda till att våra samtal om gemensamma mål, aktiviteter och lösningar saknar djup och förståelse för den verkliga potentialen med samverkan. Det påverkar med andra ord hela processen framåt.

Att synliggöra och lära känna varandras kontexter tar tid och kan vara ansträngande. Men det lönar sig att investera i detta. I samverkan har vi nämligen behov av att veta så mycket som möjligt om varandra för att kunna realisera innovationspotentialen. För det är först när vi förstår varandras kontexter som grunden kan läggas för ett långvarigt engagemang, sam-ansvar och riktigt goda och innovativa lösningar.

Det är en konst att upprätthålla detta förhållningssätt under hela samverkansprocessen. Alla aktörer behöver kontinuerligt komma in med stort intresse för de andras perspektiv, specifika kompetenser och resurser. En riktlinje i samverkan kan här vara att det är bra att informera och veta för mycket om varandra, dvs. att alla aktörerna är överinformerade om varandra. Detta är en förutsättning för att vi ska kunna koordinera oss.

Om du är nyfiken på detta och vill fördjupa dig mer, håll utkik efter vår bok om hur vi kan leda samverkan som kommer senare hösten 2018, eller ta kontakt med oss så kan vi prata mer.

En relationell värld - reflektioner från Färöarna

79360643-UhJ8D.jpg

Vi är på en plats mitt i Atlanten, på de vackra Färöarna… och utforskar, tillsammans med praktiker och forskare från hela världen, hur vi kan kommunicera och samspela för ett bättre samhälle.

Konferensen vilar på en grund som utgår från att vi skapar vår verklighet genom sättet vi pratar om den – vilka ord vi använder, hur vi relaterar till varandra och varandras perspektiv. Det är kommunikation och relationer som är i fokus. Hur kan nya perspektiv på kommunikation och relationer hjälpa oss att förnya våra organisationer, våra arbetssätt och vår samverkansförmåga?

Vi är alla (i alla fall i västvärlden) vana vid att prata om oss själva och verkligheten som uppdelad i separata och oberoende enheter. Detta är ett djupt rotat tankesätt som påverkar hur vi beskriver situationer och även det som händer mellan oss, i våra relationer med andra. Konsekvenser av detta synssätt blir att vi lätt kan hamna i argumentation, förhandling och debatt. En person har rätt och den andra har därmed fel. En vinner och den andra förlorar… ett antingen-eller synssätt. Om jag ser mig själv som separerad från alla andra, kan det bli svårt att känna tillit. Hur ska jag veta vad som pågår i andras separata världar? Relationer kan ses som ”investeringar” eller en ”kostnad” som innebär att göra avkall på oss själva – för att i slutändan få en vinning för oss själva. Det är alltså jag själv som separat enhet som är utgångspunkten.

Med det sagt, försöker vi nu i stället se på världen från ett annat, relationellt, och samskapande perspektiv.

Vad kan detta synssätt innebära och vad öppnar det upp för?

Att se på världen från ett relationellt perspektiv innebär att det är interaktionen mellan oss, själva processen av koordinering och samskapande, som är det intressanta att titta på och utforska. Vi blir, utifrån detta synsätt, till i vår interaktion och i hur vi koordinerar oss.

“You make me into what I am and I make you into what you are. It is in continuous motion. I mean nothing until you bring me into meaning. But you could not bring me into meaning without me. There is not a me without you and not a you without me. What we are making lies in the coordinated action.” (Kenneth Gergen)

Att inta ett genuint relationellt perspektiv på det här sättet utmanar våra vana tankemönster eftersom vårt vardagsspråk till stor del bygger på en uppdelad verklighet. Det finns ord som ”du” och ”jag”, men inte ett ord som ”dujag”. I vårt språk är substantiven ofta i fokus. Det finns många ord för det vi är tillsammans, men inte så många för det vi skapartillsammans.

Varför tycker vi att det är viktigt att lyfta det här perspektivet i samband med samverkan?

Samverkan som begrepp och arbetssätt handlar om att samskapa något nytt emellan – mellan perspektiv, kompetensområden, organisationer, kulturer, språk etc.

“Collaboration is the co-creation of something that did not exist before”(Larry Espe)

Om vi vill skapa något nytt på riktigt, blir sättet vi interagerar med varandra på samt hur vi ser på våra relationer och interaktioner, avgörande. Vi tror att detta perspektiv kan gynna oss i samverkan. Det kan hjälpa oss att förstå vad som händer på ett nytt sätt, hur vi kan skapa bättre sammanhang och förutsättningar för ett förnyat samskapande. Vi ser att de samverkansprocesser som verkligen lyckas nyskapa har en förmåga att ta den relationella processen på allvar.

Efter den här konferensen tror vi ännu mer på värdet av att sätta fokus på de relationella processerna. Och ser så mycket potential i att det finns så många tillvägagångssätt och metoder som kan hjälpa oss med detta!