Mobilisering

Hur kan vi lyckas uppnå drömmen om att mobilisera?

Runtom i vårt avlånga land pågår oerhört spännande insatser för innovation och utveckling. Om vi bara tittar extra noga så uppdagas en uppsjö av initiativ kring regionala styrkeområden som drivs gemensamt av modiga och nyfikna entreprenörer, innovatörer, små och stora företag, forskare och offentliga tjänstemän. Det handlar om eldsjälar som bryter ny mark och skapar nya länkar för att bidra till utveckling. I Sverige finns ett antal regionala styrkeområden som bidrar till att göra vårt svenska näringsliv globalt konkurrenskraftigt (för den nyfikne finns dessa samlade här).

Nyligen höll Vinnovas generaldirektör Darja Isaksson ett tal med fokus på just regionala styrkeområden. Hon beskrev dessa som viktiga resurser:

”Regioner är en mycket viktig storhet när man har förmåga att se sina styrkor och organisera sig kring dem, och se att man i det är en nationell resurs för internationell impact”
— Darja Isaksson

I talet lyfte hon att Sverige, med sina tio miljoner invånare, rent storleksmässigt inte är större än London eller Shenzhen och därför behöver agera smart för att kunna hävda sig i en global värld:

”…för att skapa det som verkligen ger värde, då behöver vi jobba tillsammans. Vi behöver mobilisera hela samhället – forskarna, näringslivet, offentlig sektor och civilsamhället – för att lösa riktigt stora samhällsutmaningar”
— Darja Isaksson

Men hur ska vi lyckas uppnå drömmen om att mobilisera hela samhället? Hur går det konkret till?

Ibland infinner sig ett ”sence of urgency” som mobiliserar människor och aktörer att arbeta tillsammans. Sommarens bränder som härjade i våra svenska skogar är ett sådant exempel. Men när det inte brinner och läget inte uppfattas som akut, utan när det tvärtom kanske är otydligt vad nyttan med ett gemensamt agerande är, hur kan vi då rent konkret skapa mobilisering?

I samverkan utgör mobilisering en viktig kärna, eftersom ingen aktör kan bestämma över någon annan. Om vi tar detta på allvar och på riktigt erkänner vikten av mobilisering, då inser vi också att vi behöver arbeta på andra sätt än vi är vana vid. Mobilisering över organisationsgränser, professionsgränser, sektorer och kunskapsdiscipliner kräver medvetna arbetssätt och metoder. Det kräver nyfikenhet och aktivt fokus på att synliggöra olikheter. Det kräver en känslighet för att fånga upp olika perspektiv och tillåta ”krockar” att uppstå. Det kräver verktyg för att på ett genuint sätt locka fram resurser och möjligheter.

Detta kan vi behöva träna på att hantera och nyttja. Och när vi tränar, testar och tillåter oss att lära så stärker vi våra samverkansförmågor. Förmågor som i sin tur kan skapa den rörelse och utveckling som krävs för att vi ska kunna mobilisera inom våra regioner och i hela samhället, och för att möjliggöra innovationer som kan lösa många av de riktigt stora samhällsutmaningar vi står inför idag.

Hur skapar du utrymme att träna, testa och utveckla dina samverkansförmågor?