Kan vi hoppa över det viktigaste? Om vikten av att synliggöra potential, perspektiv och resurser

När vi inleder en samverkansprocess finns ofta en tro på värdet som uppstår i mötet mellan olika perspektiv, olika sektorer, olika discipliner och kompetenser. Mötet mellan olikheterna är ofta utgångspunkten och kärnan i samverkan, men för att knyta ihop perspektiv måste vi veta vad vi kan knyta ihop. I många av de samverkansprocesser vi möter ser vi emellertid att det ägnats förhållandevis lite tid på att förstå varandras perspektiv och kontexter och att utmana föreställningar om varandra. Vi hör berättelser om att det råder mer debatt än ett utforskande dialogklimat på samverkansmöten. Samtalen kan upplevas som förhandlingar om det vinnande perspektivet där aktörer försöker övertyga varandra om det ”rätta” perspektivet.

Vi tror att en av orsakerna till detta handlar om att vi ofta tror att vi förstår ”de andras” kontexter. Vi ”vet” vad en viss myndighet eller organisation står för, hur det fungerar hos dem och vad som utmärker dem. Vi är ibland också för snabba med att diskutera mål, aktiviteter och lösningar utan att känna till varandra tillräckligt väl. Sammantaget hämmar detta ett aktivt utforskande av våra olika perspektiv och resurser. Det i sin tur kan leda till att våra samtal om gemensamma mål, aktiviteter och lösningar saknar djup och förståelse för den verkliga potentialen med samverkan. Det påverkar med andra ord hela processen framåt.

Att synliggöra och lära känna varandras kontexter tar tid och kan vara ansträngande. Men det lönar sig att investera i detta. I samverkan har vi nämligen behov av att veta så mycket som möjligt om varandra för att kunna realisera innovationspotentialen. För det är först när vi förstår varandras kontexter som grunden kan läggas för ett långvarigt engagemang, sam-ansvar och riktigt goda och innovativa lösningar.

Det är en konst att upprätthålla detta förhållningssätt under hela samverkansprocessen. Alla aktörer behöver kontinuerligt komma in med stort intresse för de andras perspektiv, specifika kompetenser och resurser. En riktlinje i samverkan kan här vara att det är bra att informera och veta för mycket om varandra, dvs. att alla aktörerna är överinformerade om varandra. Detta är en förutsättning för att vi ska kunna koordinera oss.

Om du är nyfiken på detta och vill fördjupa dig mer, håll utkik efter vår bok om hur vi kan leda samverkan som kommer senare hösten 2018, eller ta kontakt med oss så kan vi prata mer.