Ett samtal om samverkan - med Martina Bach

martina bach blogg.png

Vi har intervjuat Martina Bach om hennes syn på samverkan. Martina arbetar som förbundschef i samordningsförbundet FINSAM Landskrona Svalöv. Förbundets uppgift är att stödja samverkan mellan parterna Landskrona Stad, Svalövs kommun, Arbetsförmedlingen, Region Skåne och Försäkringskassan så att en mer effektiv resursanvändning uppnås. Målgruppen är i huvudsak individer i behov av samordnad och arbetslivsinriktad rehabilitering.

 

Hur arbetar du med samverkan?

Mitt arbete handlar om samverkan mellan medlemsparterna och jag jobbar på uppdrag av en styrelse som består av både politiker och högre tjänstemän. Sammanfattat jobbar jag med samverkan genom om att bygga tillitsfulla relationer som ska hålla över tid. Det handlar om relationer mellan organisationer, verksamhet och nyckelpersoner i dessa.

Vi lever i en tid där rörligheten på personal och chefer i offentlig sektor är hög vilket kan kännas tröstlöst ibland. Samtidigt måste vi acceptera det läget och bli än vassare på att jobba med överlämningar och interveneringar av historia och sammanhang när det kommer in nytt folk som ska sätta sig in i våra samverkansprocesser. Jag skulle vilja hävda att det är just dessa överlämningar som är själva utmaningen.  

Vad är speciellt med att arbeta med samverkansprojekt/processer?

Det som jag bedömer som speciellt är att människor i samverkan måste behärska både inblick och utblick. Inblick vad gäller ditt eget förhållningssätt och beteende i tillitsbyggande situationer och utblick vad gäller att se bortom ”din egen hage”, din arena, din budget. Vem vi gör samverkan för gör också samverkansprocesser särdeles speciella. Om vi tappar fokus på behovsgruppen så tappar vi kraften i ansatsen och styrningen mot det gemensamma målet.

En annan sak som gör samverkan speciell är att du som chef sällan har mandat att styra samverkansprocessen. Det måste göras gemensamt och frekvent med samverkande parter. Du är således beroende av någon annans ”action-making”.

Vilka är dina lärdomar utifrån när samverkan fungerar extra bra?

En viktig lärdom är att se till det större perspektivet, att se bortom sin "hage" och att vara prestigelös. Det är viktigt att våga tabba sig för att det ska kunna bli rätt, vi lär oss av våra misstag och vågar vi inte erkänna våra misstag så utvecklas vi heller inte i samverkanskontexter. Det gäller att börja med oss själva, åter igen inblicken, innan vi tittar på vad andra gör. Hur tillgängliga är vi? Hur uppfattas vi av andra? Detta kan vi i sin tur endast få svar på genom att ställa frågor.

Samverkan är tyvärr redan ett rätt utslitet begrepp trots att diverse framtidsspaningar tyder på att vi behöva accelerera upp samverkan på många områden och många slänger sig med begreppet utan att egentligen veta vad det betyder eller innebär. Det är skillnad på samverkan, samtal och samsyn. Ibland är det inte alltid konkret samverkan som behövs, ibland behövs bara samtal eller samsyn. Det behöver parterna initialt ta en dialog om. Var ligger ambitionsnivån hos respektive part? Att samverka när det inte behövs är att göra det onödigt jobbigt för sig och därför är detta en viktig lärdom för mig.

Vilka kompetenser och förmågor tänker du blir viktiga i samverkan utifrån det område som du arbetar med?

Den personliga utvecklingen och det ständiga lärandet genom samspelet med andra. Jag tror det är viktigt att vi höjer medvetandegraden vad gäller vårt sätt att tänka om och prata med andra. Ordet respekt används ofta lite slarvigt och misstolkas. Ordet har i sitt latinska ursprung betydelsen ”se en gång till”. Det tycker jag att vi borde göra oftare när vi försöker samverka med andra.

I min roll ser jag att det är de som har förmågan att sätta behovsgruppen i fokus och som inser vikten av att samspela med sin omvärld som lyckas. Det handlar om att se till den större bilden, att lyfta blicken.

Mod är avgörande. Det kanske inte är en kompetens eller en förmåga men jag tror på vikten av att kommunicera och våga visa att man misslyckats eller kört i diket. Många gånger kommer ju framgångarna utifrån tabbarna. Det måste vi våga prata om utifrån ett lärandeperspektiv.

Hur behöver samverkan generellt utvecklas i framtiden utifrån ditt område?

Jag tänker att gemene man anser att kommunikation och mellanmänskliga relationer är något vi mer eller mindre bara behärskar. Det tror inte jag på. Jag tror att vi behöver ”marinera”, d v s kompetensutveckla chefer i hantverket tvärsektoriell samverkan. Det är inte en kompetens eller förmåga vi föds med, den måste tränas upp. När den insikten blev tydlig för mig fick jag också ett nytt förhållningssätt till ämnet.

Jag skulle önska en större förståelse för samverkanskomplexitet. Att det ska bli mer erkänt, inte bara ett ord som samverkan, utan att vi ska precisera det mer genom att ställa sig frågan om vi har kunskapen och de rätta förutsättningarna? Ta det inte för givet att samverkan är någonting man kan utan utforska det mer, det är inget som sköter sig själv, utan samverkan måste ledas medvetet.

Tidigare har jag alltid sett mig som en typisk generalist som kan lite om mycket. Efter utbildningen Att leda samverkan hos Länka Consulting upplever jag att generalisten Martina har tagit ett första steg på ”specialisttrappan”, d v s jag har påbörjat en kunskapande resa inom ett område som jag tidigare hade grund förståelse för men som bortom alla tvivel kräver både djup och bredd.